Att stöda barn och unga som upplevt rasism

Modig och hygglig tipslista

Anta inte

Var uppmärksam på att du själv inte gör antaganden och generaliseringar utgående från en individs hudfärg, religion eller bakgrund.

Var medveten

Var medveten om dig själv, dina fördomar och privilegier. Undvik passivitet när det gäller rasism och var medveten om olika sätt att reagera som också vi vuxna kan göra oss skyldiga till: att undvika ämnet, tysta diskussionen och förneka det som skett.

Förutse

Berätta för barnet om rasism på ett sätt som är lämpligt för barnets ålder redan i ett förebyggande syfte. Hur tråkigt det än är så är det bättre att barnet är medvetet om att hen kan bli utsatt för diskriminering.

Värdesätt individen som sig själv

Det är aldrig en lösning på rasism att uppmuntra barnet eller den unga att förändra sitt beteende eller utseende till att vara ”mer finskt” eller för att ”passa bättre in i gänget”. Barnet eller den unga ska känna sig värdesatt som sig själv.

Lyssna, trösta och bekräfta

Fråga, lyssna och visa empati. En god självkänsla skyddar mot skråmor som mobbning och rasism orsakar. Det bästa vapnet mot våra egna fördomar är empati och att utveckla den. Empatin utvecklas genom att lyssna aktivt och ställa frågor. Var redo att ta emot och höra också om svåra upplevelser. Barn och unga kan låta bli att berätta om sina upplevelser för att skydda de vuxna.

Pressa inte att tala

Alla barn och unga med en mångkulturell bakgrund eller som rasifieras som icke-vita av samhället går inte igenom samma svårigheter. En del vill inte eller har inte ett behov av att tala om saken med dig. Vi ska alla aktivt stöda dem och vara redo att svara när det finns ett behov.

Utred och tala

Det är skäl att ingripa målmedvetet i rasistiska situationer. Ansvar för att reda ut situationen ska alltså aldrig lämnas på barnets axlar, utan de vuxna måste ingripa i mobbning och följa med att situationen verkligen utreds.

Diskutera och ge råd

Värdesätt barnets egna sätt att handla i situationen och hjälp hen att utveckla dem.

Var inte ”färgblind”

Ofta hör man människor säga att de inte ser färger alls när det gäller människor. Yttrandet som har goda avsikter vänder sig emellertid ofta mot sig själv. Ett färgblint tankesätt är problematiskt på så sätt, att även om vi vet att det finns bara en människoras, behandlas icke-vita människor nästan på alla håll i världen ojämlikt i förhållande till vita människor. Genom att förneka betydelsen av hudfärg kan man förminska icke-vita barns erfarenheter av rasism. Trots att det är svårt, så är det viktigt att sätta ord på detta. Om man förnekar för barnet att det finns hudfärger, kan man gå miste om viktiga verktyg för att luckra upp, motarbeta och förstå rasism. (Bruna Flickor)

Gör plats att tala, delta och påverka

Att ge plats innebär ibland att du ger upp din egen makt eller möjlighet att fatta beslut. Skapa tryggare rum för de barn och unga som du arbetar med. Varje grupp kan skapa sina regler för ett tryggare rum. Du kan läsa mer allmänt om begreppet tryggare rum här.

Det lönar sig också att läsa texten Miten puhua ruskeudesta valkoisena vanhempana? (Hur tala om brunhet som vit förälder?) på mediet Ruskeat Tytöt (Bruna Flickor).

I stället för att den vuxna säger, bry dig inte, borde hen säga, jag bryr mig.

         – Anna Rastas, 2007

Källor:
Adoptioperheet ry, Adoptoidun kokema rasismi, 2015
Grace Ondo, 2019
Anna Rastas, Rasismi lasten ja nuorten arjessa – Transnationaalit juuret ja monikulttuuristuva Suomi, 2007
Yhteiset Lapsemme, 2019

Kom ihåg vid ingripande i mobbning och rasism:

  • Om det är frågan om en situation mellan barn eller unga, lönar det sig att involvera allas föräldrar i att reda ut saken. Barnen tar nämligen ofta modell just av sina föräldrar i sitt beteende.
  • Meddela alltid om rasism till den person som är ansvarig vid en evenemangsplats: en lärare, ledare eller tränare, så att hen får en möjlighet att delta i att korrigera situationen. Om hen inte vill tillkännage eller ingripa i rasismen, kontakta chefen.
  • Stå på dig och var saklig.
  • Tala om saker med deras rätta namn från början och gå inte med om någon förminskar det som skett.
  • Gör en brottsanmälan om situationen kräver det.
  • Kom ihåg att öknamn och mobbning också kan vara ömsesidigt.
  • Dessutom: Medling fungerar i situationer där båda parterna är skyldiga, inte i situationer där den ena är förövare och den andra offer. Därför kan till exempel KiVa Koulu-medling vara förödmjukande för barnet om man upprepar erfarenheten som ger upphov till skam. Man kan inte ”bli sams” om rasism, det är något som ska fördömas. Medling som gäller någons etniska bakgrund är inte rätt mekanism att ingripa i rasism. Man måste ställa upp tydliga gränser för rasism, inte medla.

Källa: Adoptivfamiljer rf, Adoptoidun kokema rasismi, 2015